Dagen var bra. Fick en sovmorgon då Mei och Kevin inte hade någon skola idag. Så började 10 och slutade tolv. Drog till gymmet och gjorde det jag skulle, men det var så skumt. Jag fick lov att avbryta för jag blev så illamående att det kändes som att jag skulle kräkas. Så hem blev det och det var väl lika bra det. Jobbet började en halvtimme senare. 

Mei. Mei, Mei, Mei. Hon är bra otrolig ibland. Vi vet väl alla vid det här laget (om inte så gör ni det nu) att hon är trubbelbarnet. Hon sätter sig i trubbel om och om igen. Den här gången gjorde hon det rätt duktigt också. Philip hade baseball och jag var med Sarah och Mei i lekparket bredvid. Sarah och Mei börjar då bråka lite och Mei börjar att skrika och jag säger åt henne att komma till mig, för jag ska säga åt henne att dämpa sig, då man inte skriker så där. Hon säger ifrån och jag säger till henne igen att komma till mig. Hon åker då ner för ruschkanan, tittar på mig och samtidigt börjar klättra upp för ruschkanan och flinar mot mig. Jag säger till på skarpen och den här gången kommer hon till mig och jag, som tycker att det inte är acceptabelt det hon gjorde, ger henne en liten time out på bänken bredvid mig. Vet ni vad hon gör? Jo, hon räcker ut tungan åt mig. Jag ringer Jeannine eftersom att Sarah också var där, annars hade jag åkt hem och lämnat Mei hemma, för att sedan åka tillbaka till Phil's träning. Jag berättar för Jeannine vad som hände och ger telefonen till Mei. Jag hörde inte mycket av vad hon sa, men jag kan säga så mycket som att Mei har respekt för sin mamma. Men jag hörde en hel del utskällning. Sedan berättade Jeannine för Bigkev när han kom hem från jobbet och han blev arg han med. Vilket aldrig händer. Nu sitter hon djupt i skiten. Jag vill inte vara Meimei imorgon bitti. Så mycket kan jag säga. 

Ni kanske tycker att det är lite överreaktion. Att hamna så mycket i trubbel för att räcka ut tungan och inte lyssna på barnvakten? Men det är det här som är så bra med mina värdföräldrar. Deras teori är att barnen ska vara lika respektfulla och lyssna lika mycket på mig som om jag vore deras förälder. Som att jag skulle ha varit deras mamma och Mei erkände faktiskt också att hon aldrig hade gjort så mot Jeannine om det var hon där i parken istället för mig. Men visst det var bara en tunga, men hellre att de reagerar på en utsträckt tunga än att inte reagera på en spark eller ett slag. Som jag vet att så många au pairer får stå ut med för att föräldrarna inte bryr sig.